När jag sökte efter vantmönster till mitt Norogarn(som jag fick av min generösa hemlisvän), så hittade jag dessa fina pulsvärmare. Jag föll som en fura & tänkte att jag gör om dem till ett par vantar.
Det var ju inte ens svårt att sticka flätor utan bara roligt. På slutet så hoppade jag över hjälpstickan så gott som varje gång. Vad som vad extra festligt var att när ville göra ett avslut på flätan så visste jag hur jag skulle forma triangeln. Det är tack vare att jag stickar Hourglassockarna. Där har jag lärt mig hur man formar maskor genom att byta plats på maskorna(hoppas ni förstår). Det är kul att känna att man utvecklas på stickfronten. Hoppas det blir lite svalare så jag kan använda mina vantar. Jag kommer definitivt göra fler av dessa vantar.
En sak till, igår var en halvkul dag så då ägnade jag mig lite åt tröstshopping. Fyra nystan Debbie bliss-baby cashmerino till en sjal & Vouge Knitting - Holiday numret.
Den innehåller ett å annat fint flätmönster.
6 kommentarer:
Skitsnygga vantar! Härliga färger också. Nu ska jag försöka att inte gå upp i limningen för att jag inte fått mitt VK-nummer än. Grrr...
Sååå snygga vantar och härlig shoppingtur. Ses tyvärr inte ikväll, är hemma med barn. Så ledsen för det. Love till dig.
Så väldigt fina vantar. Vilka färger!
Jag har precis samma känsla inför flätor, men nu ska väl jag också våga ge mig på dem då! Vantarna är grymma!
Häftiga vantar!
Det är någonting visst med flätor, de drar ögat till sig på ett alldeles särskillt sätt.
Dina vantar är supersnygga, jag måste kanske ge mig in i noro-djungeln fast jag varit skeptisk förut...
Skicka en kommentar